fredag 11 september 2009

Nåt som säger "krrschhh"!

Jag lever med en man som drivs av en ständig längtan. En längtan efter saker som säger "krrschh" när man biter i dem. Sakerna ska inte vara saker som: torrt papper eller döda löv- utan mat. Och med mat menar jag då kakor. Eller kex. Det mesta i kak och kexväg duger. Han är inte petig! Bara det kan ge ifrån sig det efterlängtade krunchande ljudet.
Efter jobbet kan han gå runt med en orolig flackande blick och riva runt i skåpen, allt mer uppgiven. För när han ätit upp ett paket kex på 2 dagar dröjer det ganska länge tills det står ett nytt krunchande paket i skåpet.
Men lyckan, o den lyckan när man köpt hem ett nytt frasigt "krrschh" alstrande packet!
Eftersom mannen inte riktigt kan behärska sitt krunch-begär, så är varje plåt med nybakade kakor en kamp. Nybakade kakor är lite finare, godare och mer åtråvärda än de färdigköpta. Av respekt för bagerskan kan mannen då inte riktigt med att sätta i sig dem så snart de lämnat ugnen. Men när de ligger i burken i skåpet blir begäret för stort. Det brukar bli 1 eller 2 i taget men en burk som rymmer 30 kakor klarar ju bara mellan 15-30 vändor innan även denna är tom. Då måste ju erkännas att även jag känner lite sorgmod, burken med de fina kakorna skulle ju räcka länge ju! Varje sats kakor tar ändå lite tid och kärlek att få ihop. Så när burken är tom på två dagar så känns det inte riktigt kul att baka på ett tag igen.
Till saken hör att jag inte alltid hinner smaka, mer än ändbitarna man skär bort på plåten.
MEN! Nu har jag tagit till mig mammas gamla knep!
För jag var själv inte helt olik maken i mina tonår. En kakburk tömdes snabbt. Om den så stod i frysen. Men mamma kom på knepet som lurade både mig och min kakälskande pappa.
Hon frös in kakorna i en burk och skrev en etikett på där det stod t.ex. fiskpudding. Något som inte direkt lockade till hetsätning. Och simsalabim, kakorna fick vara i fred!
Jag har nu inte gått så långt som till att sätta etiketter med missledande information på. Men någonstans långt in i frysen där ingen utom snömannen letar, gömmer sig den krunchande skatten!

Maken har letat men inte funnit, det avslöjade han sorgset, Jag tänker inte avslöja var skatten finns, men jag ska nog överraska med ett paket riskakor idag. Jag vet att det egentligen inte är smaken han vill åt, det är ljudet......
...."krrschh"...."krrschhhh".....

1 kommentar:

  1. Ni är så himla roliga! :)
    Och du skriver så bra min vän!

    Puss&kram
    Debz

    SvaraRadera