Den här tjejen är stadigt påväg nånstans. Utvecklingsmässigt och fysiskt i nuet. Rullar ålar roterar och viftar. Lär sig ständigt nya saker, ljud och rörelser.Jag känner mig också i rörelse, fast än jag står still, jag vill vidare och mot nya horisonter.
Det är både nya jobbmässiga, intellektuella och kunskapsmässiga utmaningar jag längtar efter, likväl som ny soffa, ett nytt kök att inreda, nya gardiner till nya fönster.
Jag gör som Alva och räcker ut tungan till det som varit och vill vidare- nu!
Gullunge! Ester är mest inne på ord, så hon drar runt och ropar Ninen nuförtiden... (kaninen förstås)! Jag tror du hamnar rätt efterett bebisår, det ger ju verkligen perspektiv! Puss Anna
SvaraRaderaJa jag känner att det ger perspektiv, men jag vill ju inte ha lämnat av Alva på sin första dagisdag och då börja fundera på vad jag ska göra. Jag vill ha något att gå till efter mammaledigheten, något för mig.
SvaraRaderaLängtar efter att få träffa gull-Ester! Kram
Nej det så klart. Men tankarna kanske landar på ett nytt sätt? Jag känner själv att jag ser på mitt jobb på ett nytt sätt, att jag är coolare och mer säker nu tex. Puss!
SvaraRadera